mickanfredriksson

jag sitter här, igen. har försökt plugga i tre veckor nu. men det finns ingen motivationen och koncetrationen är som bortblåst. eller bortblåst, det är alla tankar i mitt huvud som har tagit över.

jag vill plugga, jag vill göra klart alla uppgifter. men jag kommer ingenstans. jag vet inte ens vart jag ska börja.

ni kanske tycker att det är konstigt att jag sörjer natalie så mycket, när vi ändå inte hade träffats på så länge. men natalie är en sådan människa som verkligen etsar sig fast i en, och även om vi inte hördes visste vi att vi var vänner fortfarande. varje dag tänker jag på natalie, varje dag ångrar jag att vi inte träffades oftare. likaså tänker jag på hur livet kan ta en sådan vändning.

jag vet inte om jag någonsin har haft såhär mycket tankar i mitt huvud förr. jag är en människa som grubblar ganska mycket, och har lätt för att gräva ner mig. det är problem överallt men det här är ett problem som inte går att lösa. jag måste bara inse att natalie är borta. ingen kan någonsin ta tillbaka henne. hur mycket man än bara vill. det gör så ont när jag tänker på det. jag har minnen i mitt huvud och ditt skratt bara ekar. ditt underbara skratt. fan, natalie. jag vet inte hur många gånger vi sa till varandra att vi måste träffas och att vi saknar varandra. varför tog inte någon av oss tummer ur och bara bestämde? 

nu är det försent.

att något är försent, ja det ordet har man smakat på många gånger. men aldrig har det smakat så illa som det gör nu. jag mår illa när jag tänker det. fan i jävla helvete.

natalie. jag saknar dig,. och nu är det försent. jag kommer aldrig få en till natalie-kram. jag kommer aldrig få skratta med dig. jag kommer aldrig få se dig igen. aldrig trodde jag att detta skulle hända. det är så himla svårt att förstå. jag vet inte hur många ggr jag har sagt till mig själv att det är sant, att du är borta. men det går inte att inse. jag har fortfarande kvar ditt nummer på mobilen. jag kommer aldrig tabort det. fan.

och vad händer egentligen när vi dör? har du det bra nu? är det bra i himlen? kommer jag också komma dit? kommer vi träfas igen. allt är så konstigt. och tårar bara rinner.

jag tänker på dig varje dag.

snälla natalie, säg bara att du är på en lång semester. kan du inte svara på mitt sms som jag skickade för några veckor sedan? kan du inte bara komma tillbaka, och skratta åt oss att vi varit så himla ledsna och säga att du kommer stanna.

jag hara bara skrivit av mig nu. jag vet inte varför jag publicerar dethär. dethr är som en terapi. jag måste skriva av mig.

det kommer aldrig gå över, allt går inte över.