.
sötnos.
jag var hos dig igår och ännu en gång är man tillbaka på ruta ett. ännu en gång sved det till i hjärtat och ögonen fylldes med tårar. när ska jag förstå verkligheten, när ska jag inse att det faktiskt är sant? jag ser ditt namn på en kyrkogård, det är ljus tända för dig, av saknad.
jag vet vad det kallas, det är sådan där förnekelse. men jag har faktiskt försökt bearbeta det och försökt komma till insikt.. helt enkelt gå vidare..
ändå står man där och stampar och förbannar sig över att det har hänt. den här verkligheten är inte något för mig, jag vill leva i drömmen som det så vackert heter.
hej och hå va klyschig du lät nu mickan.
tankarna är jag fortfarande ovänn med, vi kan inte kompromissa med varandra. vi bara bråkar och jag har sagt att jag inte vill ha dem här, men dom bara skrattar. som vanligt.
den här tanken "varför" har vi nog alla tänkt någon gång och har ni tänkt på hur djupt man kan gräva i den frågan? jag bara gräver och gräver och det tar banne mig inte slut.
jag vill bara stanna upp och gå tillbaka, men tiden bara går och går. och sen går den lite till. det är snart fyra månader sen det hände och som jag sa, tiden bara fortsätter att gå. visst kallas den här tanken ångest?
att döden kan vara så nära skrämmer mig och jag har lovat mig själv att aldrig tveka på om det är något jag vill göra, för vet ni kamrater, vi lever bara en gång. ta vara på det. ta vara på varandra och dig själv.
det är ett nytt år nu. 2010 kommer jag åka till egypten och ta dykcert, studentkryssning, sen den efterlängtade studenten. jag ska leva livet och ingen kan stoppa mig. living the dream
livet är orättvist, vi kommer att förlora vissa föralltid, andra bara sviker. men det jag tycker gör ondast är det här ovetandet. att inte veta hur hon har det, att inte veta om man kommer se henne en gång till. och ännu en gång slog tanken mig, varför blev just natalie den som fick lämna jorden?
för första gången gråter jag inte när jag skriver, jag är alltså ett steg närmare att acceptera. allt är en process.
vi hörs.
jag var hos dig igår och ännu en gång är man tillbaka på ruta ett. ännu en gång sved det till i hjärtat och ögonen fylldes med tårar. när ska jag förstå verkligheten, när ska jag inse att det faktiskt är sant? jag ser ditt namn på en kyrkogård, det är ljus tända för dig, av saknad.
jag vet vad det kallas, det är sådan där förnekelse. men jag har faktiskt försökt bearbeta det och försökt komma till insikt.. helt enkelt gå vidare..
ändå står man där och stampar och förbannar sig över att det har hänt. den här verkligheten är inte något för mig, jag vill leva i drömmen som det så vackert heter.
hej och hå va klyschig du lät nu mickan.
tankarna är jag fortfarande ovänn med, vi kan inte kompromissa med varandra. vi bara bråkar och jag har sagt att jag inte vill ha dem här, men dom bara skrattar. som vanligt.
den här tanken "varför" har vi nog alla tänkt någon gång och har ni tänkt på hur djupt man kan gräva i den frågan? jag bara gräver och gräver och det tar banne mig inte slut.
jag vill bara stanna upp och gå tillbaka, men tiden bara går och går. och sen går den lite till. det är snart fyra månader sen det hände och som jag sa, tiden bara fortsätter att gå. visst kallas den här tanken ångest?
att döden kan vara så nära skrämmer mig och jag har lovat mig själv att aldrig tveka på om det är något jag vill göra, för vet ni kamrater, vi lever bara en gång. ta vara på det. ta vara på varandra och dig själv.
det är ett nytt år nu. 2010 kommer jag åka till egypten och ta dykcert, studentkryssning, sen den efterlängtade studenten. jag ska leva livet och ingen kan stoppa mig. living the dream
livet är orättvist, vi kommer att förlora vissa föralltid, andra bara sviker. men det jag tycker gör ondast är det här ovetandet. att inte veta hur hon har det, att inte veta om man kommer se henne en gång till. och ännu en gång slog tanken mig, varför blev just natalie den som fick lämna jorden?
för första gången gråter jag inte när jag skriver, jag är alltså ett steg närmare att acceptera. allt är en process.
vi hörs.
Kommentarer
Postat av: ida
<3
Trackback
