<3
happyface! min sötis är påväg hit. som jag har saknat honom ♥
somna inte osams med dig själv
jag hoppas det ser ut som att jag vet,
fast jag egentliten inte har en aning. jag kan inte hantera det här.
det kommer bli kaos snart, men dina ord får mig att se hoppet. "det kommer bli tugnt, men du ska veta att jag alltid finns därför dig, oavsett vad." jag älskar dig.
fast jag egentliten inte har en aning. jag kan inte hantera det här.
det kommer bli kaos snart, men dina ord får mig att se hoppet. "det kommer bli tugnt, men du ska veta att jag alltid finns därför dig, oavsett vad." jag älskar dig.
.
kom bara närmre,
du ska få mitt hjärta.
du ska få mitt hjärta.
.
hur det nu än är, så är du min ...
.
it's hard to say
but
it’s time to say it
goodbye,
goodbye.
.
herr ågren, ni vet han den där ångesten, han har suttit på min axel hela dagen. börjar bli jävligt tungt nu.
.
etthundrasjutton dagar har gått sedan du flög iväg min ängel. ♥
det är fyra månader av saknad.
och fortfarande väntar man på att någon ska säga att det inte är sant.
det är fyra månader av saknad.
och fortfarande väntar man på att någon ska säga att det inte är sant.
<3
du gör mig glad.
"nu tycker jag att du är orättvis."
jag har börjat penslat på den svarta nagellacket, för det är just så jag känner mig, svart.
svart av hat, ilska och besvikenhet. jag är så jävla trött på att ha det såhär. och folk säger; ja jag förstår att det är jobbigt. och jag har bara lust att skratta.
jag ska aldrig bli som dig. jag ska aldrig förstöra liv så som du har gjort. aldrig ska jag ge någon människa så många ärr som du har gjort, och fortsätter att göra, trots tillsägelser.
det är en klump, den försvinner aldrig. den kommer aldrig försvinna. allt är ettsat fast i mitt huvud. som ett jävla monster. jag vill fly. men jag vet att det inte är nå bra. jag vill inte lämna er. men jag vill inte se nå mer.
allt är bara på ytan.
den där rösten,
som berättar för dig hur värdelös du är
den som jämt kommer och hälsar på när du är ensam
rösten som bara finns där och gnager, och bara matar på dig massa saker.
den kommer krypande, allting innuti mitt huvud börjar skaka.
jag känner mig less på allt
trött
orkar inte träffa någon, jag orkar inte se folk i ögonen.
jag vill bara vara, men den låter mig inte vara det.
det blir som en ond cirkel. har den en gång kommit upp, är det svårt att bli av med den.
orkelös.
värdelöst.
ångestattacker.
tårar, kallsvettig.
och du. jag anser inte att jag är orättvis. jag lever bara i verkligheten. försöker vara ovanpå ytan, medan ni är så fega och stannar under. för allt är så jävla mycket enklare där. men jag är så jävla less på att bara gömma alla jävla känslor helt tiden. men ni kommer ju ändå aldrig förstått.
svart av hat, ilska och besvikenhet. jag är så jävla trött på att ha det såhär. och folk säger; ja jag förstår att det är jobbigt. och jag har bara lust att skratta.
jag ska aldrig bli som dig. jag ska aldrig förstöra liv så som du har gjort. aldrig ska jag ge någon människa så många ärr som du har gjort, och fortsätter att göra, trots tillsägelser.
det är en klump, den försvinner aldrig. den kommer aldrig försvinna. allt är ettsat fast i mitt huvud. som ett jävla monster. jag vill fly. men jag vet att det inte är nå bra. jag vill inte lämna er. men jag vill inte se nå mer.
allt är bara på ytan.
den där rösten,
som berättar för dig hur värdelös du är
den som jämt kommer och hälsar på när du är ensam
rösten som bara finns där och gnager, och bara matar på dig massa saker.
den kommer krypande, allting innuti mitt huvud börjar skaka.
jag känner mig less på allt
trött
orkar inte träffa någon, jag orkar inte se folk i ögonen.
jag vill bara vara, men den låter mig inte vara det.
det blir som en ond cirkel. har den en gång kommit upp, är det svårt att bli av med den.
orkelös.
värdelöst.
ångestattacker.
tårar, kallsvettig.
och du. jag anser inte att jag är orättvis. jag lever bara i verkligheten. försöker vara ovanpå ytan, medan ni är så fega och stannar under. för allt är så jävla mycket enklare där. men jag är så jävla less på att bara gömma alla jävla känslor helt tiden. men ni kommer ju ändå aldrig förstått.
lars winnerbäck.
det finns en fagrare glans, någon annanstans
du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå
för du får ingen tröst, av din inre röst
den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på
http://www.youtube.com/watch?v=PV_zHIGaPdQ
du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå
för du får ingen tröst, av din inre röst
den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på
http://www.youtube.com/watch?v=PV_zHIGaPdQ
<3
mi corazon
.
sötnos.
jag var hos dig igår och ännu en gång är man tillbaka på ruta ett. ännu en gång sved det till i hjärtat och ögonen fylldes med tårar. när ska jag förstå verkligheten, när ska jag inse att det faktiskt är sant? jag ser ditt namn på en kyrkogård, det är ljus tända för dig, av saknad.
jag vet vad det kallas, det är sådan där förnekelse. men jag har faktiskt försökt bearbeta det och försökt komma till insikt.. helt enkelt gå vidare..
ändå står man där och stampar och förbannar sig över att det har hänt. den här verkligheten är inte något för mig, jag vill leva i drömmen som det så vackert heter.
hej och hå va klyschig du lät nu mickan.
tankarna är jag fortfarande ovänn med, vi kan inte kompromissa med varandra. vi bara bråkar och jag har sagt att jag inte vill ha dem här, men dom bara skrattar. som vanligt.
den här tanken "varför" har vi nog alla tänkt någon gång och har ni tänkt på hur djupt man kan gräva i den frågan? jag bara gräver och gräver och det tar banne mig inte slut.
jag vill bara stanna upp och gå tillbaka, men tiden bara går och går. och sen går den lite till. det är snart fyra månader sen det hände och som jag sa, tiden bara fortsätter att gå. visst kallas den här tanken ångest?
att döden kan vara så nära skrämmer mig och jag har lovat mig själv att aldrig tveka på om det är något jag vill göra, för vet ni kamrater, vi lever bara en gång. ta vara på det. ta vara på varandra och dig själv.
det är ett nytt år nu. 2010 kommer jag åka till egypten och ta dykcert, studentkryssning, sen den efterlängtade studenten. jag ska leva livet och ingen kan stoppa mig. living the dream
livet är orättvist, vi kommer att förlora vissa föralltid, andra bara sviker. men det jag tycker gör ondast är det här ovetandet. att inte veta hur hon har det, att inte veta om man kommer se henne en gång till. och ännu en gång slog tanken mig, varför blev just natalie den som fick lämna jorden?
för första gången gråter jag inte när jag skriver, jag är alltså ett steg närmare att acceptera. allt är en process.
vi hörs.
jag var hos dig igår och ännu en gång är man tillbaka på ruta ett. ännu en gång sved det till i hjärtat och ögonen fylldes med tårar. när ska jag förstå verkligheten, när ska jag inse att det faktiskt är sant? jag ser ditt namn på en kyrkogård, det är ljus tända för dig, av saknad.
jag vet vad det kallas, det är sådan där förnekelse. men jag har faktiskt försökt bearbeta det och försökt komma till insikt.. helt enkelt gå vidare..
ändå står man där och stampar och förbannar sig över att det har hänt. den här verkligheten är inte något för mig, jag vill leva i drömmen som det så vackert heter.
hej och hå va klyschig du lät nu mickan.
tankarna är jag fortfarande ovänn med, vi kan inte kompromissa med varandra. vi bara bråkar och jag har sagt att jag inte vill ha dem här, men dom bara skrattar. som vanligt.
den här tanken "varför" har vi nog alla tänkt någon gång och har ni tänkt på hur djupt man kan gräva i den frågan? jag bara gräver och gräver och det tar banne mig inte slut.
jag vill bara stanna upp och gå tillbaka, men tiden bara går och går. och sen går den lite till. det är snart fyra månader sen det hände och som jag sa, tiden bara fortsätter att gå. visst kallas den här tanken ångest?
att döden kan vara så nära skrämmer mig och jag har lovat mig själv att aldrig tveka på om det är något jag vill göra, för vet ni kamrater, vi lever bara en gång. ta vara på det. ta vara på varandra och dig själv.
det är ett nytt år nu. 2010 kommer jag åka till egypten och ta dykcert, studentkryssning, sen den efterlängtade studenten. jag ska leva livet och ingen kan stoppa mig. living the dream
livet är orättvist, vi kommer att förlora vissa föralltid, andra bara sviker. men det jag tycker gör ondast är det här ovetandet. att inte veta hur hon har det, att inte veta om man kommer se henne en gång till. och ännu en gång slog tanken mig, varför blev just natalie den som fick lämna jorden?
för första gången gråter jag inte när jag skriver, jag är alltså ett steg närmare att acceptera. allt är en process.
vi hörs.
<3
det är du och jag nu, och det är bättre än vad jag någonsin har vågat trott att det skulle bli. du får mig le som ingen annan. det är kärlek, min älskling :)
